Bakom moralen

Dag 9. Shiraz.

 

Iran har varit en ny upplevelse för mig på många vis. Delvis har jag märkt av moralpolitikens både positiva och negativa inverkan. Positiva på det viset att jag känner en sorts själslig återuppfödelse och negativa på så sätt att jag märker av en genomgripande frustration hos ungdomen som unisont beklagar sig över det teokratiska förtrycket.

 

För min del har denna tio dagar långa vistelse varit nyttig. Jag har inte varit så ren i varken själ eller tankar sedan jag var tolv. Jag har känt en absolut närvaro i de flesta stunder. Jag har kunnat föra mig väl i konversationer, tagit bra beslut i resandet och njutit av sunda tankegångar. Jag har varit närvarande i mig själv på ett sätt som jag saknat mycket länge. Jag tror att det är en kombination av min egen längtan efter själslig frihet och moralpolitikens effekter.

 

Jag vill inte dyrka moralpolitiken på något vis. Den går emot allt jag tror på. Den tvingar människor att bete sig och föra sig på ett sätt som den religiösa eliten har bestämt sig för. Säkert är det många som stöttar den. Samtidigt så är det oundvikligt att det uppstår ett motstånd mot sådan politik. Motståndet yttrar sig inte nödvändigtvis i folkskliga demonstrationer, utan den kan yttra sig i situations- och rumsbaserade, ibland tillfälliga, beteenden.

 

Jag skickade Henrik till frisören. Han behövde få sig en klippning. Väl där inne möttes vi av ett tjog killar i vår egen ålder. Alla tränade uppenbart på det intilliggande gymmet vilket man kunde se på deras muskulösa överarmar. Frisören höll på att bli färdig med en kund. Han klippte med perfekt noggrannhet och var mycket mån om frisyren skulle vara precis som han ville. Hela hans kropp, ut i fingerspetsarna, förde sig på så vis att man snabbt insåg att detta var en yrkesman. Frisörsalongen var ett mötesrum för dessa unga män som alla visade en stor fåfänga.

 

Medan frisören tog sig an Henriks frisyr så pratade jag med de andra i rummet. De vanliga frågorna, så som var jag kommer från, mitt namn och vad jag jobbar med kom på tal, men när de började känna sig mer bekväma gick de in på mina alkoholvanor och hur många nattklubbar det finns i Stockholm. "Tycker du mest om whisky eller vodka?" frågade de mig intresserat. Jag svarade att en go whisky sitter väl alltid fint i kistan, men att jag visst föredrar vin eller bara en öl.

 

En till person kom in i salongen. Han hade på sig välvårdade kläder i blå nyans, och en lite för öppen skjorta. Personligen kan jag acceptera att man har öppet de två översta knapparna om det är varmt, men när man närmar sig tredje knappen så ger det ett trist intryck. "Vår regering är piss" sade han och fortsatte "här får vi inte göra någonting och om vi ska resa utomlands så måste vi ansöka om lov".

 

Tidigare på dagen hade vi varit i en Shirazs berömda parker. Det var säkert trettiofem grader varmt och det var svalkande att sätta sig under ett träd. Runtomkring kryllade det av kärlekspar som höll handen, gnuggade sina ansikten mot varandra utan att kyssas och lutade sig mot varandra. Det var en kärleksfull stämning. Men utifrån moralpolitikens premisser strikt förbjuden. Jag betvivlar att moralpolisen inte känner till vad som försiggår i parken, men jag kan bara spekulera i varför den inte ingriper i detta så kallade moraliska förfall. Mitt intryck är att parken användes på samma sätt som nattklubbar och för den delen "Tinder" används i Sverige: för att träffa nya partners.

 

På kvällen, efter klippningen, gick vi till en restaurang varav jag på skämt bad om ett glas rödvin. Vi blev snabbt inhysta i ett eget rum, där värden stängde dörrarna. Han gick iväg och hämtade två ståtliga glas hembrygt vin. Han fnittrade och berättade hur han till producerade vinet. Han var märkbart stolt. Ruset slog till ganska snabbt. Vi var tvungna att dricka vinet snabbt i och med det är olagligt. Vi hade inte heller ätit under dagen och fått mängder med sol. Nu var klockan nästan tio på kvällen. Vi blev gladlynta och livet kom tillbaka till våra kroppar när vi sjöng svenska sånger.

Det var sannerligen en dag av tydligt motstånd mot den rådande moralpolitiken. Detta motstånd ser man varje dag och på många platser.

 

Värt att nämna är att vi under förmiddagen besökte Perspepolis. Ett 2500 år gammalt världsarv som byggdes av dåtidens kungar, Darius, Xerxes och ett gäng andra storheter. Det plundrades och förstördes sedermera av Alexander den store. Det är ett stort palats som på sin tid förmodligen var väldigt imponerande. Idag är det mest ruiner, men nog så fascinerande när man föreställer sig hur det en gång såg ut.

 

Över och out. Nu drar vi till Armenien och de svarta bergen, Nagorno-Karabakh. Men först ett stopp i Iranska Azerbajdjans huvudort, Tabriz.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0