En stund i stillheten

När man slappnar av efter att ha rest i flera veckor flyter timmarna snabbt. Istället för reseplaner, intryck och ständiga bemötanden med andra människor ersätts tiden med den ensamma människans tankar. Efter att ha ljud omkring sig hela tiden och allt det där bara försvinner hörs funderingarna inne i huvudet. Tvärtom mot vad man tror är det dessa dagar som utvecklar dig, det är inte erfarenheterna och upplevelserna i sig utan tiden där upplevelserna tar slut som gör det.

 

Det är därför som jag reser. Dire Dawa är en perfekt stad för att sitta ner och tänka. Det är en riktig stad med planerade gator och åtminstone några försök till att göra staden gemytlig. Trafiken som liksom de flesta mellanstora städer i Etiopien nästan uteslutande består av bajajer myllrar långsamt fram. I det gamla centrumet finner man ibland franska koloniala byggnader med takförsedda terrasser. Röda och rosa rosenbuskar växer upp längs dessa.

 

 

 

Det är svalkande att sätta sig på en sådan terrass. Skuggan skymmer borden och stolarna. Män och kvinnor sitter där för att dricka läsk. En och annan suput går också att finna. En äldre man från Djibouti hälsade mig välkommen in i skuggan. Han höjde sitt glas öl och utbringade en kort skål. Jag noterade hans muslimska kalott och tänkte att hans gråsprängda ögon och sylvassa tänder talade om ett hårt leverne.

 

Jag brydde mig inte något avsevärt om honom men liksom en berusad man som inte förstår när man ska sluta prata fortsatte han att tilltala mig. Jag svarade lite försynt och beställde in en läsk. Han fortsatte att prata med mig och berättade att han talade fem språk; franska, engelska, somali, arabiska och amhariska. Jag tänkte att han säkert var mer beläst än vad jag var och en man som talar fem språk är alltid värd att prata med, hur full han än är. Jag vill minnas mig att Hemingway sade att man måste vara full för att kunna utstå att prata med dårar.

 

Nu ser jag mig inte som en dåre, men om han redan hade hunnit att bli berusad var det inte mycket jag kunde göra åt det. Jag frågade vad han gjorde i Etiopien. ”Jag är sjuttiofem år” svarade han. Nåväl, han kanske var lite för full trots allt. ”Och jag har rest sedan jag var elva år gammal” fortsatte han. Sjuttiofem tänkte jag, det innebär att han föddes år 1938. Djibouti var då franskt och Etiopien var ockuperat av italienarna.

 

Varför han satt på ett café mittemot den gamla fransk-djiboutiska järnvägsstationen kunde jag inte förstå och frågade honom. ”Jag är på semester. Det är för långt att sitta på flygplan världen över numera! Nu sitter jag här tills pengarna tar slut och så åker jag hem på tisdag...”. För varje sak han skulle säga tog det ett tag innan han fann orden, men när han väl hade gjort det sade han det på felfri engelska.

 

Jag begav mig efter en stund och gick längs de gator jag kom ihåg från förra gången. Jag gick förbi mitt förra hotell och över den bro som går över den torra flodbanken. Floden leder ner till Somalia. Förra gången jag var i Dire Dawa var det svältkatastrof i Somalia. Det var en av de största svältkatastrofer som någonsin skett och idag är den bortglömd. Den gången bad jag en bön tillsammans med en katolsk präst när vi stod på bron. En flodvåg hade kommit på kvällen och sköljt bort ett tiotal hemlösa, så att de förlorade sina liv.

 

Jag möter ibland människor i Sverige som har inställningen att jorden behöver färre människor och att det främst är Afrika som bär ansvaret för att det ska ske. Faktiskt får jag ofta intrycket av att svenskar anser att jorden är överbefolkad eller kommer att överbefolkas. Vidskepelse och humbug kallar jag denna inställning.

 

Den största anledningen till att jordens befolkning ökar är inte att kvinnor föder fler barn än förr, tvärtom föder kvinnor färre barn för varje generation som går. Den största anledningen till att jordens befolkning ökar är att människor får det bättre. Snittet på livslängden ökar och färre barn dör under sina tidiga år. Idag ligger snittet barn per kvinna på 2,4, i Sverige är det cirka 2. Med enkel matematik kan man räkna ut att jordens befolkning kommer så gott som stagnera om det föds färre barn och fler blir gamla. De människor som inte önskar att en annan människas barn ska få leva ett hälsosamt och långt liv bör omvärdera sin åsikt.

 

Vi är inte så olika varandra världen över. Mannen som satt på caféet och drack öl var inte mycket olik en äldre man i Sverige. Han kunde fem språk, han hade rest och hade mycket att säga om världen. Ungdomarna på ett annat café kanske pratar om dem de beundrar, om filosofer eller vad som har hänt på jobbet. Vad som skiljer oss är hur vi äter, var vi äter och vad vi äter. Mycket av ett folks kultur kretsar kring måltiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0