Det religiösa Etiopien

Många höjer ögonbrynen och undrar hur i hela världen jag har kunnat fastna för Etiopien. Det är ett land som generationerna innan min egen sporadiskt hört om under hela sin livstid. Först med svältkatastroferna runt år 1970, sedan att det var en kommunistisk statskupp där Afrikas sista monark avsattes 1973. Regimen som följde därpå med Mengistu i spetsen fördrev landet till en av de värsta svältkatastrofer i mänsklighetens moderna historia under 1980-talet vilket ledde till Live Aid. Kanske, i bästa fall, förknippar man ”We Are the World” med en humanitär aktion tillägnad svältande barn i norra Etiopien. Fram till 2000-talets början följdes landet av inbördeskrig, motsättningar och ännu mer krig. Det är inte för denna historia jag fascineras av Etiopien.

Krig förgör inte kultur. Inte ens genom att bränna böcker. Inte ens genom att ta död på minoriteter. Tvärtom förstärks ofta kulturell samhörighet genom krig. Man letar efter dem som man har likheter med. Man söker svar hos varandra och beskyller sina fiender. Som tur är var fienden i Etiopien den kommunistiska regimen. De förbjöd alla religiösa skrifter och ersatte dem med sina egna tidningar. Faktiskt hittade jag och min gamla rumskompis, Filip, en påse fylld med etiopisk kommunistisk propaganda på vår vind i Göteborg. Vi försökte att sälja den på internet men fick inga köpare. Om fienden i Etiopien hade varit religionen, det kristna mot det muslimska, hade landet förmodligen än idag varit i krig.

 

Istället för krig fascineras jag av fred. Egentligen är jag relativt ointresserad av att läsa om krig, men jag förstår att det är en naturlig del av att ha fred. I Etiopien fascineras jag av att det är ett av få länder där det inte har någon större betydelse om du är kristen eller muslim. Jag fick berättat för mig att det är många kristna som går till moskén när deras vänner bjuder dem och vice versa. En man, Daniel, sade till mig när vi satt vid Tana-sjön (Blå Nilens källa) och drack en öl att vara kristen är det optimala. Att vara muslim är okej, för de tror åtminstone på Gud och Jesus existens. Att vara jude är lite som att skjuta sig själv i foten, varför tro på Gud men neka allt annat? Ateister däremot hade han inte mycket att säga om, de var ju bara skruvade. Jag säger alltid att jag är protestant.

 

 

Det är genom tron på Gud som kristna och muslimer kan enas. Det finns få religiösa konflikter även om de flesta styrande i landet tillhör den kristna gruppen. Kanske beror det på att den kristna kyrkan fungerar som en nationalistisk symbol. Innan sin död svarade den gamla monarken, Haile Selassie, som jordens enda koppling till Gud. Hans heliga namn var Ras Tafari, vilket kan kännas igen på Jamaica där man dyrkar Rastafari. Likheten mellan den kristna etiopiska kyrkan och rastafari är mer än slående, det gör att i varje by i Etiopien finns det alltid ett rastafari-gäng som gärna tar en röka.

 

Kristendom i Etiopien är inte som kristendom i vare sig Sverige eller Europa. Islam i Etiopien är inte som Islam i varken Iran eller Marocko. Givetvis är det på det viset, men ofta något vi behöver att påminna oss själva om. Kulturen förenar den kristna och muslimska tron i Etiopien och många ritualer går till på samma sätt. Skiljelinjen är stor i teorin men i praktiken desto mindre. Jag befann mig i det muslimska Harar i östra Etiopien, ett par mil från Somaliland. Där träffade jag Kaleb som var muslim och kristen, samtidigt. Han kunde ett par ord svenska också! Kaleb pratade bra engelska och var förmodligen den trevligaste personen jag träffade. Vi pratade i timmar och han visade runt mig i stan. Det var svenska missionärer som hade konverterat honom, åtminstone lite. Han sade att han var en muslim, men att han trodde på kristendomen. Han firade muslimska högtider, men gick i den svenska kyrkan varje söndag.

 

 

På många sätt och vis är Etiopien ett oerhört konservativt land. Toleransen gentemot många av de värderingar som vi nordbor har är liten, men detta är till en viss del ömsesidigt. Ofta handlar det om okunskap och oförståelse. Den svenska intoleransen mot andra religioner förknippas ofta med kultur och dessa blandas ihop. Etiopien är ett gott exempel på att vare sig vilken religion man har respekteras det till en stor grad och det gör inget om din granne bjuder in dig till moskén.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0