Den etiopiska kaffeceremonin (en ny resa)

Den etiopiska kaffeceremonin

 

Alla platser och länder jag har besökt har luktat olika. Min barndomsort utanför Göteborg stank ofta av ruttnande tång under sensommaren, med åren försvann den stanken för att bytas ut mot sterilare men mer välanpassade lukter. Island som jag befann mig på under en dags tid i mina yngre tonår luktade svavel, något som många förknippar med stanken av ruttet ägg. Även om det var tio år sedan jag var där tänker jag på Island varje gång någon serverar ägg. Vid Himalayas bergfot i Kina doftade det starkt av en speciell blomma som man plockar under den tidiga hösten för att göra te av. I Etiopien flödade det av lukter, men den mest distinkta av dem är lukten av nyrostade kaffebönor under en kaffeceremoni.

 

En etiopisk kaffeceremoni är något oerhört kulturellt förankrat. Det innebär inte bara att familj och vänner möts i någons hem, det har även en rad religiösa betydelser. Kaffeceremonin svarar i mångt och mycket som en mittpunkt i etiopisk kultur. I den kan man finna landets historia, religion och en mängd sociala uttryck. Nåväl, jag ska hålla mig någonlunda kortfattad. Enligt folkmyt upptäcktes kaffebönan av en fåraherde, Kaldi, som upptäckte att hans får blev "helt tokiga" av att tugga bönorna. En muslimsk präst i närheten avfärdade Kaldis upptäckt och slängde bönorna i elden. I denna eld genomgick bönorna en process vilket gjorde att de rostades, maldes och kokades. Den första koppen kaffe var serverad.

 

 

Under denna period, ca: 800-talet, hade Etiopien precis nåt kulmen på en stor epok i landets historia. Det kristna norr med Axum som huvudstad började bli tvungna att vika sig för de muslimska influenser som kom från öst. Kaffet blev snabbt accepterat av båda religioner och en ceremoni svarade som en vänskaplig gest mellan varandra. De kristna välsignade kaffet och sade att proceduren att göra kaffe fungerade som en helig socialiseringsritual i världen ovan vår egen. Treenigheten mellan Jesus på jorden, fadern i himelen och anden som finns däremellan fullgjordes genom att man dricker tre koppar kaffe. Likaså fungerade kaffet som en ritual för att samtala med vänner och fiender, att bjuda in grannar till ditt hem och att få energi till att vaka över boskapen om natten.

 

 

När man känner lukten av en kaffeceremoni vet man att man alltid är välkommen. Under min förra resa som jag gjorde 2011 blev jag bjuden två gånger. Den ena gången var när jag blev hembjuden till en övre medelklassfamilj i Bahir Dar, norra Etiopien. Hela familjen var samlad i vardagsrummet där vi åt middag tillsammans. Efter middagen serverade kvinnorna, mormor, mor och barn, en kaffeceremoni. Där lärde jag mig att dricka tre koppar. Den andra gången befann jag mig uppe i bergen vid en plats som heter Lalibela. En pojke i tonåren hade fått in ögonen för mig. Han stoppade mig om förmiddagen och frågade om jag ville följa med honom hem varav jag flyktigt sade "det kan jag kanske göra i kväll".

 

När det väl var eftermiddag hade jag glömt detta och gick till mitt hotell. Maragou, som han heter, knackade på min dörr och insisterade. Jag följde med. Han och hans syster bodde i ett skjul, inte mycket större än sex kvadratmeter. Väggarna var blåmålade. Sprickor löpte längs det billiga klinkersgolvet. Dörren bestod av en metallfärgad plåtbit. Maragous syster satt på en tunn madrass och gjorde klart kaffeceremonin. De hade även bjudit in en vän. Vi drack tre koppar och småpratade . Först trodde jag att Maragous intention var att be mig gifta mig med systern, liksom som att det sista av mina fördommar plötsligt kom till ytan. Nej, Maragou berättade om deras situation och att de ville ha pengar för att studera. Jag lovade att hjälpa dem om de fick bra betyg i skolan. Tillsvidare gav jag dem 50 birr, 20 kronor, som betalade av månades hyra. Jag fick aldrig se några betyg.

 

Om ett par dagar åker jag tillbaka till Etiopien, kanske blir jag bjuden på ännu en ceremoni, kanske lyckas jag att hitta Maragou igen. Under resan kommer jag att uppdatera bloggen så ofta jag kan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0