Den afrikanska natten

När man närmar sig ekvatorn kan en molnfri kväll betyda mer än årets alla kvällar. Stjärnorna på natthimlen lyser i enorma mängder. Man kan se stjärnfall och de flesta stjärntecken. Det finns inte en människa på denna jord som blir uttråkad av att sitta tillbakalutad och se på denna glimrande himmel. Karen Blixens ord från den Afrikanska Farmen ekade i mitt huvud och det kändes som om jag förstod vad hon ville ha sagt men inte hade ord nog till att säga det.

 

Solen gick långsamt ner i horisonten och ersattes med en röd skimrande måne. Den steg långsamt över bergen och dess reflexioner i Nilensjön gjorde att kusten kring sjön lös upp. Vi satt längst uppe på ett berg och beskådade naturens skådespel. Den afrikanska natthimlen är speciell. Det är ett lugn som faller över landskapet och människor liksom går in i ett nytt stadie av dagen. Det är slutstadiet där man förbereder sig för sömnen och försvinner i mörkret i väntan på att solen ska stiga.

 

 

 

Strax innan tio är det nästan helt tyst på gatorna. En och annan drucken man vinglar över den tomma gatan. Till och med de hemlösa och tiggarna är som borta. Förmodligen har de gått till sina tillhåll, där barnen ligger nära varandra för värmens skull och de äldre khatmissbrukarna försöker att gömma sig för vildhundar och råttor. Afrikas människor tar ledigt över natten. De tar ledigt från kanske en förnedrande vardag eller så tar de ledigt från de fjorton timmar de arbetar.

 

Det viktigaste en människa kan göra är att förlåta och att låta andra hjälpa en. Det är viktigare än att vara den som hjälper. Utan att kunna ta emot hjälp vet man inte hur riktig hjälp ska kunna ges. Utan att förlåta vet man inte heller hur man ska kunna ta emot tröst. Det är två grundläggande egenskaper hos en människa.

 

Jag vill inte påstå att etiopier är bättre på detta än vad svenskar är. Det vore naivt och förmodligen något fördomsfullt att säga. Etiopier är däremot ett mer religiöst folk. Oavsett om man är kristen eller muslim tror man på Gud. Både Jesus och Mohammed berättade just om förlåtelsen och det viktiga med att ge hjälp till den behövande. Det kan vara ett av många skäl till att etiopier ofta är väldigt gästvänliga. De bjuder in dig till sina hem väldigt fort. Utan att ha vanan inne för denna sedvänja förefaller denna inbjudan alldeles för rapp och faktiskt något aggressiv. Går det att lita på denna man?

 

Förmågan att kunna be om hjälp vid rätt tillfälle gör dig till en stor människa. Det ska inte ske av desperation eller girighet, det ska inte ske av lättja eller av frosseri. Det ska ske av medmänsklighet. Det ska ske av förmågan att vilja ta lärdom av någon annan eller därför att man vill bli någons vän. Det är få vänskaper som blir så starka som när man har hjälpt varandra. Det innebär också när jag reser till Etiopien så inser jag att min tillit till andra människor ständigt prövas av att låta den lokala befolkningen leda mig de rätta vägarna. Sällan slår detta fel och jag kan vara säker på att om det sker mig något i Etiopien finns det alltid en vän där för att hjälpa mig.

 

 

 

Jag har en dröm om att arbeta med biståndsarbete, och om jag inte gör det professionellt så åtminstone tillägna min fritid åt det. Jag tror inte att att man förstår biståndsarbetet förrän man förstår vikten av att själv kunna acceptera att ta emot hjälp själv. Nåväl nu får det räcka med moralisk predikan om dessa frågor.

 

Vi anlände efter en dags bussresa till Sydregionens huvudstad, Awassa. Det är en stad för etiopisk turism och känd för sina luxuösa hotell. Det är hit Addis Abebas överklass åker för att komma bort från luftföroreningar och buller, för att komma bort från den hektiska huvudstaden. Vi checkade in på ett billigt hotell bredvid busstationen med planen att åka ut till dessa lyxhotell för att nyttja deras bekvämligheter i ett par dagar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0