Vid Etiopiens födelse i Aksum

Man talar om Aksum som urstaden i det etiopiska riket. Det var under Drottning Shebas tid som landet föddes. Över tusen år höll det Aksumitiska imperiet samman vilket gör det till ett av de längst existerande länder i historien. Jag kom hit för att se resterna av det en gång ståtliga riket.

 

Den etiopiska versionen av historien om Drottning Sheba ligger som grund för den etiopisk-ortodoxa kyrkan. Den går ut på att drottningen över riket Sheba, dagens norra Tigray, Eritrea och Yemen, hörde talas om den mäktiga Kung Salomon, regent över de judiska stammarna i Kanaans land (Israel). Han sades vara den största av alla kungar, son till Kung David som besegrade Goliat med en stenslunga.

 

Hon begav sig med otaliga kameler, åsnor och undersåtar som alla bar på gåvor till Kung Salomon. Detta för att visa Shebas makt, men också respekt inför Israel. Väl framme mottogs hon med omsorg, hon och hennes undersåtar bjöds till Kung Salomons palats. Kvällen fortlöpte och Kung Salomon, som är berömd för alla de fruar han hade, kan man tänka sig började känna sig attraherad av Drottning Sheba.

 

Han försökte först att överlista henne med list, genom att ställa gåtor, om hon misslyckades skulle hon gå till sängs med honom. Hon besvarade gåtorna klanderfritt. Slutligen sade Kung Salomon att om hon tog något utan tillåtelse från hans palats skulle hon i gengäld bifalla hans önskan. Han bjöd på mer vin och mat. Då det var dags att gå till sängs lät han ställa ett krus vatten bredvid hennes bädd.

 

Under natten vaknade Drottning Sheba av törst, hon drack det vatten som fanns bredvid sängen. Kung Salomons plan fungerade. Han konfronterade henne varav hon svarade att dricka av ett krus vatten inte var att stjäla. Kung Salomon svarade att Gud inte givit människan något heligare än vatten, vatten är liv, därmed har hon stulit av det mest dyrbara han har. Vad som hände sedan kan man räkna ut, och Drottning Sheba återvände gravid till Aksum.

 

Hennes son, Menellik, återvände vid vuxen ålder till Jerusalem med den ring som Kung Salomon givit Drottning Sheba. Detta för att han skulle bevisa inför Kung Salomon att han var hans son. Tillbaka återvände Menellik med vad som jag redan nämnt 3000 judar, men det sägs också att Menellik upptäckte under färden tillbaka att originalmanuskripten av tio Guds budord kommit med.

 

I Aksum kröntes Menellik under judisk tro till kung över de judiska stammarna, detta på grund av att originalmanuskripten måste ha varit ett bevis på att Guds utvalda folk valt Menellik som dess patriark och ledare. Det Shebaitiska riket enades nu under en Gud och under en ledare, med Menellik I som regent döptes det nu om till det Aksumitiska imperiet. Detta skedde cirka 650 f.kr. Den världsberömda kejsaren Haile Selassie anses vara i direkt nedstigande led, 255 generationer senare, släkting med Menellik och därmed Kung Salomon, därmed anser de flesta etiopier honom vara en gud.

 

Hela den etiopiska tron grundar sig på denna historia, och nog var Aksum ett imponerande rike för sin tid. Faktiskt så finns det i Aksum en kyrka var det sägs att originalmanuskripten fortfarande bevaras idag. Dit har bara en munk tillträde, när han dör så väljs en ny. Jag fick se denna kyrkan utifrån. För att innehålla en av världens mest värdefulla ark måste jag påstå att säkerheten var påfallande dålig. Då jag frågade någon som arbetade där svarade han att om man tror på Gud så beskyddar han allt de bevarar av värde.

 

Det Aksumitiska imperiet livnärde sig helt och hållet på det monopol man hade över handeln vid Röda Havet. Detta kunde man göra fram till 600-talet. Det finns två huvudteorier till varför detta imperium föll. Den första förtäljer om att fertiliteten i jorden försvann i samband med att man högg ner all skog i Tigray, människorna var därmed tvungna att fly undan missväxt och hungersnöd. Den andra teorin talar om den muslimska expansionen under Mohammeds tid, början av 600-talet, då man erövrade Yemen, Somalia och Djibouti. Därmed konkurrerade man ut det aksumitiska monopolet. På bara ett par år föll riket i dvala och återhämtade sig inte förrän Kung Lalibelas tid (se kapitel om Lalibela).

 

Jag inledde en dagsvandring i staden tillsammans med en guide. Jag fick först besöka ett par gamla kyrkor med originalmålningar från 800-talet kvar, därefter ett mindre museum var de förvarar innanför icke-larmade glasmontrar alla de guld- och diamantbesmyckade kronorna som kungar använt sedan 800-talet. De förvarade även guldbiblar och silverföremål i mängder. Prylar värda... Gud vet hur mycket! Inte ens en vapenförsedd vakt fanns där, bara en halt munk tittade till turisterna.

 

Vi fortsatte mot de mer intressanta arkeologiska platserna. Den första är obelisk-parken. Här finns det ett tjugotal obelisker, pelare uppförda i ett stycke sten. Den största av dessa var innan den rasade 33,5 meter hög. Den näst största är imponerande den också, en tjugofyra meter hög obelisk med inristningar i tre olika språk (ge'ez, grekiska och hebreiska). Denna fördes under Mussolinis tid till Rom men återbördades för bara ett par år sedan.

 

Under dessa obelisker har man byggt underjordiska gångar i geniala arkitektoniska konstruktioner. Jag fick gå ner i några av dessa var jag fick förklarat för mig att de flesta varit skattkammare och några gravar till gamla kungar. Det sägs att knappt fem procent av Aksums hemligheter har upptäckts.

 

Jag började att känna mig dålig i magen, men vi fortsatte att kämpa. Vi gick upp för ett mindre berg förbi Drottning Shebas privata badrum och vidare till hennes palats. Numera finns det inte mycket mer kvar av palatset än de underjordiska rum och gångar som kunnat bevarats i 2600 år. Väl här uppe började jag må riktigt dåligt, och jag hörde mina föräldrars varnande ord eka i mitt huvud ”ta det lugnt, var försiktig”. Istället för att köra slut mig totalt genom att gå ner för berget lyckades jag ordna med en skjuts.

 

Resten av eftermiddagen och kvällen spenderade jag magsjuk på mitt hotellrum. Då jag pratade med några andra gäster nästkommande morgon var det fler som blivit magsjuka. Kvalitén på maten på det hotellet vi bodde på var nog inte den bästa, detta till trots att jag valt hotellet just för att det var det enda hotell i Aksum anpassat för min typ av turism. Hur som helst är sjukdom något man får räkna med då man reser.

 

Under några friska morgontimmar pratade jag med en amerikansk professor med inriktning Islam och arabiska. En trevlig man som berättade, vad jag redan skrivit, att språket tigray härstammar från hebreiskan men att det skriftspråk som finns idag, ge'ez, har en mycket närmare anknytning till arabiskan. Detta kunde han med stor säkerhet säga då han var expert på både arabiska och hebreiska. Jag antar att detta beror på att Etiopien rent geografiskt och relationsmässigt sätt legat närmre arabvärlden de senaste 1400 åren.

 

Jag hade gärna stannat i Aksum ytterligare en dag för att se allt jag inte hunnit med, men för en gångs skull hade jag efter många uppmaningar bokat en flygbiljett istället för att åka buss. Det berodde på att den väg som går mellan Aksum och min nästa destination, Gondar, är ökänd för att vara otroligt dålig, speciellt under regnsäsong. Den går på en mycket smal lerväg bredvid djupa stup. Om förmiddagen går det an, men då det börjar regna kan bussarna knappt ta sig fram. Istället för att åka en och halvdag med buss kunde jag för 250 kronor flyga till Gondar med ett stopp i Lalibela på fyrtiofem minuter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0