Etiopien - en introduktion


Det var ett tag sedan jag skrev senast, inte för att jag inte har rest utan snarare för att jag har behandlat minnena av dessa på ett annat sätt (bl.a. Kaunas i Litauen och en resa från Rom till Sverige utan att flyga). Nu är det dags igen för skrivet material och då återvänder jag gladeligen till denna blogg. Nästa resa jag gör går till Etiopien (7/7-16/8 2011).

Jag har funderat en del på vad jag vill få ut av resan. Somliga resor gör jag för det blotta nöjet medan andra för att lära mig något. Jag har det senaste året planera att åka till Afrika, mest för att jag vill studera kultur och historia på plats. Detta för att lägga grunden för ett framtida expertämne. Att det blev Etiopien jag valde beror på olika saker.

Den cyniska förklaringen är priset, vilket nästan var halva priset av de klassiska afrikanska resmålen (Kenya, Tanzania och Sydafrika) - inte bara flygbiljetten utan även boendet. Sedan femton år tillbaka har Etiopien utvecklats från att ett av världens fattigaste länder till att bli ett av de länder med snabbast utveckling i Afrika. Därmed har turismportarna ganska nyligen öppnats upp, man kan nu resa dit och ändå känna sig trygg (förutom i Somaliprovinsen, Ogaden).

Etiopien skiljer sig mycket från övriga Afrika. Det är ett land som ligger mittemellan det arabiska norr och det afrikanska söder. Dessutom är Etiopien det enda land på kontinenten som inte blivit koloniserat - detta med undantag på åtta år av italiensk ockupation under Mussolini. Denna särställning som enda självständiga land har gjort att en redan tidigare blomstrande kultur haft utrymme att under tidig modern tid och modern tid kunna utvecklas.

Kulturen har haft sin utgångspunkt i den otroligt unika kristendomen. Det är det nästförsta landet i världen som införde kristendom, en religion som vid konverteringen puttade undan den tidigare judendomen och paganistiska läror. Med grunden i den monotistiska och lättkonverterbara kristendomen enades det första afrikanska storriket, Aksum (ca: 300 e.kr.). Sedan dess följde dynastierna på varandra för att bilda europeiskliknande storriken med både kloster och slott.

Den gemensamma nämnaren, och det som gemeneman förknippar Etiopien med, är Haile Selassie: den sista kejsaren. Med Haile Selassies död 1974, ett år efter en socialistisk revolution, avslutades en över 2500 år lång kejsartradition som haft rötterna i Kung Salomon och Drottning Shevba. Det sägs nämligen att Drottning Shevba lurades till otukt med Kung Salomon och att de på så vis fick ett barn som drottningen visade upp för kungen efter nio månader. Han svarade med att skicka med en av de tretton judestammarna till dåtidens Etiopien. Samtidigt hade Drottning Shevba på ett eller annat vis fått tag på originalskriften av de tio budorden. På så vis ansåg sig deras barn, med följe, vara det nya utvalda folket och Haile Selassie tillsammans med den etiopisk-ortodoxa kyrkan vara direkt besläktade med Kung Salomon.

Om ni söker runt på internet kan ni hitta mer om detta, vad jag skrev är den mycket förkortade versionen.

På torsdag åker jag. Vad som kan förväntas av denna blogg är ett något annorlunda koncept än tidigare. Jag kommer att inrikta mig desto mer på mina två favoritämnen: historia och sociologi. Jag kommer att använda denna blogg snarare som ett forum för att vädra spekulationer och tankar än en reseberättelse. Givetvis kommer jag nog inte kunna hålla mig från att berätta om somliga möten, men mitt mål är att bilda en klar uppfattning om den etiopiska kulturen och hur den har uppstått.

Jag önskar er god läsning!


En av många kyrkor i Lalibela, ä.k. det nya Jerusalem.


Haile Selassie, landets forna kejsare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0