En resenär i Gondar

En ny dag nalkades i Gondar. Molnen låg som ett täcke över staden, ingen ovanlighet under regnsäsongen. Människor vaknade upp med solen, likaså gjorde jag som anpassat mig efter denna vana. Jag satte mig för att äta frukost på ett av de finare hotellen i staden som ligger beläget något upphöjt över de sluttande gatorna. Från hotellets balkong kan man se hela vägen till Simaen-berget.

 

Idag var det tid för att ägna mig åt historiska och kulturella aktiviteter igen. Gondar är berömt för sitt slottsområde var fem-sex slott byggda från 1630-talet till mitten av 1700-talet står, varav det mest berömda är Kung Fasilades (ca: 1630-1665). Jag antar att det är det mest berömda just för Kung Fasilades grundade slottet i Gondar och flyttade huvudstaden från det svåråtkomliga Lalibela till det mer centrala Gondar.

 

Området kring Lalibela har jag i tidigare kapitel beskrivit som extremt kuperat, så gott som avskilt från övriga världen. Man kan tänka sig att man flyttade huvudstaden dit slutet av 1000-talet av rent religiösa skäl, att det var en helig plats, men antagligen främst i skräck av den muslimska erövringen som utkonkurrerat det Aksumitiska imperiet. Då den spanska reconquistan ägde rum i slutet av 1400-talet och länderna på den iberiska halvön inledde enorma kristna missionskampanjer över hela världen uppstod dock ett nytt hot att anpassa sig efter: Portugal.

 

Då den portugisiska upptäcktsresanden, Vasco Do Gamos, kom till Etiopien imponerades han djupt av denna kristna högkultur, men felet var att dess syn på kristendomen. Då han anlände till Lissabon med en rapport om dessa högländer beslöt man att inleda en mission i enlighet med reconquistans uppdrag. Till en början välkomnades missionen som förde med sig ny spännande vapen-, jordbruks-, medicin- och konstruktionsteknik.

 

Sedan hände något. Detsamma som hände under nästan exakt samma period i både Kina och Japan. Syftet med denna hjälp visade sig allt tydligare, portugisernas avsikt var att konvertera folket till katolicismen och därmed göra dem underställda Påven i Rom. Påven i Rom var i sin tu patriark för den habsburgska ätten som styrde det Spanska imperiet som Portugal vid denna tid ingick i, det skulle innebära att man skulle bli en lydstat under europeiska makter, precis som Filippinerna, Mocambique och handelspartnern, Goa, blivit.

 

Kung Fasilades gjorde detsamma som Tokugawa i Japan gjorde, satte stopp för denna mission. Han flyttade huvudstaden till det mer centralt belägna och mycket bördigare Gondar var han för att visa sin makt över Abyssien (Etiopien vid denna tid) byggde ett av Afrikas mäktigaste slott. Han inledde vad man kallar en protektionistisk politik som går ut på att man helt och hållet förbjuder utländska influenser, med vissa undantag, att nå landet.

 

Han anses vara en av de största kungarna då han genom politik lyckades stärka den inhemska makten och kasta ut erövrarna. Arabien hade samtidigt genom dåligt uppbyggd byråkrati splittrats upp i en mängd emirat och kalifat för att sedan erövras av turkarna, Ottomanerna, vars intressen inte låg i Afrika då de samtidigt var tvungna att kämpa ett ekonomiskt krig mot Europa som funnit nya vägar istället för Silkesvägen till Asien. Därmed var muslimerna inte längre ett hot.

 

En ytlig genomgång om hur världspolitiken nådde hela vägen till Afrikas kärna och påverkade dess inrikespolitik under den europeiska renässansen.

 

Slottsområdet i Gondar är mycket imponerande. Det ligger uppe på en kulle där man kan tänka sig under 1600-talet fick slottet att se mäktigt ut, men trots att man fått utökad konstruktionsteknisk kunskap verkar det inte som om den var tillräcklig. Arkitekten har gjort ett bra jobb med att utforma ett modernt slott efter sin tid. Man finner influenser från araberna i form av avrundade torn, från portugiserna i form av dess skepnad med höga tak med mera och från klassisk Abyssiansk design i form av dess konstruktion.

 

För trots att slotten inte är äldre än 350 år har de till viss del redan fallit i ruiner. Detta kan bero ett par olika orsaker, att slottet glömdes bort i takt med att det förlorade sin funktion under 1800-talet, att väderförhållanden i regionen brutit ner det eller att man helt enkelt hade en taskig konstruktionsteknik. Antagligen är det en blandning mellan de alla. För slott i Europa som är byggda under samma period har i de flesta fall bevarats på helt annat sätt.

 

Nog var det intressant att vandra omkring på området för att känna smak av en forna högkultur. Jag mötte en dansk familj som jag hade ett roligt möte med, de var där med en etiopier – antagligen en kollega till en av föräldrarna för han kunde ingen historia om slottet. Jag hade hört dem prata danska och efter en stund började de fråga ut mig om platser i Gondar på engelska. På grund av etiopiern svarade jag på engelska, efter tjugo minuter frågade mig var jag kom från varav jag svarade att jag var dansk, på danska. Vi alla fick ett gott skratt.

 

Dessutom mötte jag den David, den professor jag mött i Aksum. Han hade i Aksum sagt att han reste med sin styvdotter genom Afrika, men det visade sig att det var hans gamla elev. Han berättade att de var de enda som vågade och ville resa som han gjorde. Vi avtalade att vi skulle äta middag tillsammans senare under kvällen.

 

Efter slottet träffade jag danskorna från föregående dag för att promenera ut till den judiska by som finns utanför Gondar. Somliga säger att det enbart finns en jude kvar där medan de i byn påstår att det finns runt 500 stycken kvar, i Addis Ababa stod det på nationalmuseet att det fanns 3000 kvar. Den sistnämnda siffran tror jag dock är ett par år gammal, för de senaste åren har nästan alla flyttat till Israel. För trettio år sedan fanns det omkring 20 000 judar i landet. Över hälften av dessa hämtades av israeliska staten hem först 1986 och sedan 1991 under två massiva flygoperationer. Det sägs att detta gjordes på enbart en natt vardera gång och att nästan alla flygplan i Israel användes för detta ändamål.

 

Ute i byn finns det tre saker att se. Ett kollektiv för judinnor var de tillverkar textilier och porslin, en synagoga och en begravningsplats. Efter att ha gått de fem kilometer ut till byn besökte vi dem alla. Jag fick veta vid kollektivet att de judar som finns i byn kom under reconquistan till Etiopien. Muslimer och judar blev nämligen så gott som utschasade från den iberiska halvön under 1500-talet, de flesta flyttade då till Marocko eller det protestantiska Europa, men en liten minoritet sökte bostad i Abyssien.

 

Synagogan var rund i Etiopisk anda. Jag fick gå in i den, vilket bara var ett rum. Det var inte mycket till en klassisk synagoga, men det fanns en del symboler osv. Efteråt gick vi vidare mot begravningsplatsen. Vägen dit var genom byn. Överallt hälsade människor och barn sprang efter oss. Några försökte sälja saker medan andra bara var nyfikna. Begravningsplatsen i sig var mer imponerande än synagogan. Den var inmurad och på de äldsta gravarna fanns det inskriptioner på hebreiska. Jag antar att inte ens rabbinen i byn behärskar detta språk dock, om det ens finns några judar kvar.

 

Vi kom tillbaka till Gondar i tid med att jag skulle möta David. Jag bjöd med danskorna. Det var en trevlig kväll. David och hans medresenär visade sig vara några riktigt glada typer. Jag fick pratat en del historia, mest spekulation om Gondars vikt för Etiopien. Han uppmanade mig att söka till särskilda universitet för att kunna specialisera mig på yttre influenser som påverkat Afrika.

 

 


Kommentarer
Postat av: Anna Gustafsson

Mycket intressant att läsa om. Välformulerat också!

2011-11-26 @ 00:50:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0