En annan sida av Addis Ababa

Med Addis Ababa som utgångspunkt i Etiopien har jag de senaste dagarna kunna både vänja mig och förbereda mig inför senare äventyr. Jag har ägnat mig åt att knyta kontakter och studier. Den kaotiska staden Addis Ababa vill inte visa sin charmiga sida, men det är åtminstone en nav var regeringen på ett eller annat vis lyckats samla landets historia på museum.

 

Bitter satt jag på hotellrestaurangen min första kväll. Det hade regnat hela eftermiddagen och jag var fortfarande i chock av mina första intryck av Etiopien. Jag var inte besviken, jag var snarare ambivalent, vad skulle jag tycka? Detta framgick antagligen i mitt förra inlägg. Kvällen slutade mycket bra. En etiopier i personalen som hade ledigt för kvällen satt vid baren och drack en lika blaskig öl som jag.

 

Vi började prata och fortsatte med detta i ett par timmar. Hans kompisar kom över, ett gäng unga killar som alla kan mycket bra engelska. Det var en intressant kombination av vänner. De bjöd in mig på en gång, detta mot utbyte av resehistorier – jag drog till med en eller två. Han jag pratade med i baren visade vara sig ”fixaren”, om man behöver något frågar man honom (nästa dag ordnade han ett sim-kort till mig). Fitsum, en annan i gänget, var turistledaren. Han som kan all historik och kultur. Han pappa är för övrigt halvitaliensk, en ”saladato”. Där fanns Ismail, en muslim som ordnar med teknik och är ansvarig för den stora marknaden, Marcato.

 

Namnet Marcato kommer från italienarna som under de sex år de ockuperade landet lyckades influera det etiopiska språket (amhariska), skapa en kaffekultur lik den i Italien och göra pasta till den vardagliga födan. Inte för att den är lika god som i Rom. Dock gjorde nog den fascistiska ockupationsmakten mer ont än gott, och när britterna i ren ilska invaderade Etiopien 1941 välkomnades friheten av folket.

 

Jag följde med Fitsum till Marcato följande dag, här mötte vi upp med Ismail. Denna marknad anses vara Afrikas största. Det är ett enormt område som allt efter åren gått har utvecklats till ett röddammigt slumområde var typiska marknadsstånd flyttat in i plåthus. Det är ingen marknad som man tänker sig att det ska vara, det är snarare ett av de fattigaste kåkhusområden i världen. Polio-drabbade tiggare krälar över marken, getter äter allt vad de finner, bilar accelererar genom området och ägarna till fruktbutikerna vakar efter snattare.

 

Jag vandrade på eftermiddagen upp till den stora katedralen. Det är stadens centrum var religiösa samlas för att kyssa dess portar. Jag fick tag på en guide som jobbade för museet bredvid. Han visade mig in katedralen för en liten slant. Jag vill inte påstå att jag var överväldigad av dess salighet, men nog var det intressant. Guiden berättade med stort intresse om alla målningar som fanns. Det var en etiopisk internationellt erkänd konstnär (Tekele) som för tolv miljoner dollar målat dessa.

 

Den etiopisk-ortodoxa kyrkan skiljer sig som tidigare nämnt mycket från övriga kyrkor. Då judendomen var stor i landet då missionärerna kom till Etiopien har dessa två läror påverkats mycket av varandra. Inom den ortodoxa kristendomen är det absolut viktigaste fastan. Till skillnad från judendomen var man fastar enbart en gång om året (Yom Kippur) så finns det 250 officiella fastedagar i Etiopien, 180 av dessa är obligatoriska. Varje onsdag och fredag fastar man.

 

Det finns en historisk förklaring till detta frenetiska fastandet. Då kristendomen började att forma sig i Etiopien vägrade de flesta judar att konvertera. Man fick alltså inrikta sig på paganisterna. Fastandet på onsdagen är för att sörja att judarna förnekar att Jesus är messias. Fastandet på fredagen är för att sörja att judarna förnekar att Jesus korsfästes och återuppstod. Fastandet i Etiopien beror alltså till stor del på att man sörjer att judarna enligt dem själva inte förstår sanningen.

 

Då jag pratade med Fitsum om den politiska situationen i landet svarade han att det inte fanns särskilt mycket anledning till att bry sig. Situationen blir långsamt bättre, men det beror snarare på att landet stabiliseras än regeringens aktiva roll. Han vill dock inte byta ut regeringen vilket framgick i kommentaren ”de är redan rika, de behöver inte stjäla mer pengar från mig”. Vid en ny regering skulle utsugningen börja igen. Efter denna korta diskussion drack vi kaffe vid stadens mest berömda café. Här stötte vi ironiskt nog in i energiministern som jag fick hälsat på. Hans fru är ägare för caféet.

 

Efter ytterligare en kväll på hotellet med samma killar somnade jag gott. Jag vaknade upp av en familj jamande katter som stod utanför min dörr. Efter frukosten begav jag mig ut på en lång promenad genom staden. Överallt försökte folk säga saker till mig, ”kom hit och köp av mig” eller ”du har tappat din plånbok, jag kan hitta den åt dig”. Det är lätt att ignorera i och med få är särskilt efterhängsna.

 

Jag kom till Etiopiens nationalmuseum som i sig måste vara något påkostat. Den enda avdelning de egentligen lyckats med är den som handlar om mänsklig evolutionslära i Etiopien. Här har de gjort resterna av gamle Lucy till den största attraktionen. En över tre miljoner år förfader till homo sapiens. Den äldsta homo sapiens som hittats betraktas vara 160 000 år gammal, även den funnen i Etiopien.

 

Därefter fann jag vägen till universitetet i staden. Jag hälsade på vakterna vid porten som log mot mig. Efter att inte ha kunnat sitta ner på ett par timmar utan att få massor av tiggare efter mig var det otroligt skönt att äntra den något dåligt skötta universitetsparken. Jag drack en flaska vatten och njöt av att titta på kolibrierna. Universitetet består mest av 60-talsbyggnader i betong, men av sektionerna är Etiopiens förra kejsares palats. Jag fick gå in i Haile Selassies sovrum, arbetsrum och badrum. Palatset i sig har jag läst om i Ryszard Kapuscinskis bok, Kejsaren, var han i intervjuer beskriver palatset i detalj. Därmed var det spännande att föreställa mig alla rum var Selassies undersåtar jobbade eller tiggde efter pengar.

 

Trött är jag nu på denna storstad, därmed far jag vidare norrut imorgon. Min plan är att under två-tre veckor besöka den etiopiska nationens viktigaste historiska platser med start i Bahir Dar vid Tana-sjön. Efter jag varit i norr kommer jag antagligen tillbaka till Addis Ababa i ett par dagar för att umgås med Fitsum, men även för att träffa några studenter jag haft kontakt med.


Kommentarer
Postat av: Emil

Vilka absurda religiösa traditioner! Vad anser folket i Etiopien om judarna i Israel? Ser de någon samhörighet, eller anses de vara falska enligt den tradition som växt fram i Etiopien?

2011-07-11 @ 10:54:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0