Det första av Addis Ababa

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av Etiopiens huvudstad, Addis Ababa. Trots att staden är en av de yngsta i landet (ca: 130 år) har den växt till att bli en av den afrikanska kontinentents största. Det är en stad var unga män och kvinnor de senaste tjugo-trettio åren flyttat för att finna lyckan, men spåren av denna lycka existerar enbart i ett fåtals ögon.

 

Jag har efter mycket om och med funnit ett hotellrum. Det blixtrar och regnar utanför, från min dusch droppar det vatten och sängens alla fjädrar trycker mot min kropp. Jag bor nu mitt i centrum, bara ett par gator bort från parlamentet. Den spruckna gatan utanför är röddammig, en och annan tiggare sträcker ut handen för de få turister som lämnar hotellet. Det finns elektricitet och rinnande vatten, men lamporna har en förmåga att någon gång då och då blinka till. Det är ingen charmig syn jag mötts av, det finns ingen romantik i den fattigdom jag ser. De lycksökande har fastnat halvvägs tillsammans sina jämlikar.

 

Jag anlände med flyget från Istanbul vid midnatt. Jag hade inget hotell och jag var tveksam till idén att åka in till staden mitt i natten. Tur hade jag som mött en irländsk präst, Sean, på planet. Han skulle besöka Etiopien i ett missionsuppdrag och då han anlände väntade en annan präst på honom. Jag fick förfrågan om jag ville följa med dem till organisationens högkvarter, en stor villa med rum för de som arbetade för dem. Här fick jag både mat och husrum för en natt. Något jag var mycket tacksam över.

 

Sean hade redan tidigt nästa morgon farit söderut, men han hade sett till att frukost fanns framdukat för mig. Här mötte jag en ugandisk missionär på liknande uppdrag. Jag berättade om mina historiaplaner för honom varav han sade att fader Emmanuell som är chef för högkvarteret var otroligt påläst på etiopisk historia. Jag skrev en lapp till honom om att jag gärna skulle vilja komma i kontakt med honom och lämnade den på ett bord. Därefter var ugandiern trevlig nog att hjälpa mig in i centrum och att förklara lite olika saker för mig.

 

Jag kommer de närmsta dagarna ägna mig åt att knyta kontakter i Addis Ababa. Sådana som senare kan hjälpa mig med mina undersökningar. Jag har sedan tidigare haft mail-kontakt med ett par stycken universitetsstuderande som jag ska försöka att träffa. Ett av mina mål är att de närmsta dagarna lära mig det lokala alfabetet, ge'ez, för att på så vis lättare kunna ta mig fram. När jag gjort detta ska jag så fort som möjligt ta mig norrut – bort från denna stad.

 

Addis Ababa är en kaotisk stad som saknar baktanke och logik. Det finns ett par stycken huvudgator som håller ihop stadens stadskärna, men runt dessa splittras systematiken upp i slumpmässiga vägnätverk. Till och med centrum har formats på detta oorganiserade vis. Jag har febrilt vandrat runt för att finna en verklig kärna men funnit ingenting, vad finns det att göra i staden? Vad gör folk i staden? Vem är det som håller ihop Addis Ababa? Vad jag ser är intet annat än kaos, intet annat än förstörda drömmar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0