Bergen utanför Gondar

Jag anlände till centrum i en minibuss fylld med britter som skojade om all öl de skulle dricka i Gondar. Möjligtvis är det fel att inleda presentationen om Gondar med att beskriva dess alkoholkultur, men ett av landets största bryggerier, Dashen, ligger här och onekligen har det blivit till en turistattraktion.

 

Däremot var det för ett etiopiskt öl jag kommit till Gondar för. Det är en av de städer man ska besöka i Etiopien, detta för dess vackra närliggande natur, dess historiska platser och om man har tid besöka den judiska by som finns utanför staden.

 

Det är söndag morgon, den heliga dagen. Jag vaknade upp till ljudet av att en tidig gudstjänst började. Man har varit tydliga med att hela staden ska höra klockan fem om morgonen då bedjandet börjar. Kanske försöker man att konkurrera ut moskén som ligger bredvid kyrkan. Jag somnade dock om trots att prästernas sjungande intensifierades för att två timmar senare vakna upp av att familjen som äger det hotell var jag bott i Gondar ville förklara att det var dags att vakna genom att slå på etiopisk popmusik mitt på den lilla gård som rummen omger.

 

Det gjorde inte så mycket, för jag hade efter förra nattens minimala sömn och gårdagens strapatser sovit mycket gott. När jag kom till hotellet, som ligger något utanför stadskärnan, bland blommor uppe på en kulle blev jag tilldelat ett rum för 80 birr (ca: 30 kronor). Det såg helt utmärkt ut, men när jag skulle lägga mig för att sova kände jag hur saker och ting bet mig. Först trodde jag att det var myggbett, men det visade sig efter en stund att min säng innehöll en familj blodsugande insekter som bet mig över hela kroppen.

 

Efter att jag slitit av alla sängkläder och lagt mig i min sovsäck utan verkan så knackade jag vid halv ett om natten ursinnigt på hotellägarens dör. Han gav mig först toalettpapper och pekade på toaletten varav jag tog tag i honom och drog honom in i mitt rum. Jag visade de otaliga bett jag fått över hela kroppen och pekade på sängen. Det slutade med att jag fick sova i deras vardagsrums soffa för natten. Nästa dag fick jag ett nytt rum som jag såg till att de sanerade ordentligt. Faktiskt så har jag inte haft ett så rent rum sedan jag kom till Etiopien.

 

Jag frågade senare på ett apotek om jag behövde någon typ av medicin mot eventuella sjukdomar jag kunde få av dessa blodsugande insekter. Apotekaren förklarade vänligt att allt de gör är att bitas, men hotellet skulle nog kunna behöva experthjälp för att ta död på alla insekter. Det var alltså inte löss det handlade om.

 

Dagen jag anlände till Gondar regnade det som det alltid verkar göra här. Staden ligger nämligen på foten av det heliga Simaen-berget och inte alltför långt bort från Tana-sjön. Allt vatten som molnen släpper innan de når Simaen rinner därmed igenom Gondar för att komma till Tana. Man kan tänka sig att jorden är otroligt bördig här, men invånarna tittar med avund på områden mot den Sydsudanesiska gränsen var man kan tjäna miljontals birr på sina effektiva sesamodlingar.

 

Jag hade inte planerat att besöka Simaen-berget, mest för att jag inte riktigt insett att det låg så pass nära Gondar, men då jag fick en förfrågan och fått ner priset fick jag lov att tacka ja. På lördagsmorgonen, efter min insektsbitande natt, blev jag upplockad av en minibuss var två danskor och en amerikan också satt. Det var kul att få öva min danska med andra än mina släktingar som anpassat sig efter min hemmagjorda dialekt.

 

Simaen-berget är berömt för att vara helt grönt, för sin babianflock och mycket vacker utsikt. Alla dessa tre fick jag uppleva. Vi promenerade inte särskilt långt, men mycket fick vi se. Bönderna som brukar jorden på berget verkar inte vara rädda för babianerna. De är mest arga för att de under skördetid kommer upp till jordbruken för att länsa dem på dess grödor. De har numera en taktik för att skrämma babianerna. Hela dagarna och nätterna står det folk runtomkring med speciella piskor som låter som pistolskott då de slår med dem.

 

Babianflocken i sig har vant sig vid att leva nära människor och anfaller sedan hundratals år tillbaka inte sina grannar. Jag kom ganska nära dem utan att de verkade bry sig avsevärt. Vi gick vidare mot klippavsatserna för att beundra utsikten. Till en början var det bara helt vitt av de moln som äntrat bergsområdet, men då tiden fortlöpte luckrades utsikten upp. Dessa gröna berg sken av grönska, och djurlivet bestående av främst fåglar verkade trivas i klipporna.

 

Jag och danskorna kom överens om att träffas för middag senare under kvällen. Då vi anlände i Gondar igen började guiderna bråka om priset med mig. De ville att jag skulle betala ett högre pris än de andra för att jag bokat turen separat medan de andra bokat i grupp. Det slutade dock väl, men då de sedan frågade om de kunde få extra pengar, en tredjedel mer, i dricks blev jag förbannad och sade att om driver ett företag var man tar hand om utländska turister får man också anpassa sig efter dessa. Nej, inte fick de någon dricks.

 

Till middagen om kvällen ackompanjerades vi av tre nyanlända vilsna schweiziska tjejer som verkade nervösa inför säkerheten i landet. De skulle vara sex veckor på ett uppdrag på ett sjukhus i Gondar. Något de verkade obekväma med. Visserligen finns det i Etiopien bara ett minimalt socialt skyddsnät i form av polis och sjukhus, men människorna är mycket välkomnande. Liksom i Kambodja gick man under kommunisttiden (Derg-tiden) igenom en mycket svår period med massmord och hungersnöd men numera har man ett stabilt läge som man är mycket stolta över att visa upp. Man är stolta över sitt land.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0